Opererad...

är jag... och får nu inte springa som jag vill.

Efter två års tid har de äntligen upptäckt min skada bak i mitt knä som jag fick när jag busade med storasyrran Vilma. Halt har jag varit till och från men inget de upptäckt förrän i somras när matte tog mig till veterinären igen.

En lätt operation trodde de att det skulle bli men det visade sig att så blev det inte... skadan var större än vad de trott. Så nu har de byggt om mitt knä, tagit bort massor av gammalt brosk och stadgat upp alla senorna i mitt knä och nu längtar jag till att kunna springa för fullt igen.

Två månader har gått sedan operationen och den har jag fått tillbringa i stillhet för läkningens skull och nu vill jag att det ska bli full fart igen men matte säger STOPP!!!

Just nu kör matte mig till rehab en gång i veckan och där får jag gå i något som kallas för vattentrask... endast för att bygga upp mina muskler igen. Jag kan säga att det är tråkigt, riktigt tråkigt att springa i detta badkar... sist slängde de leksaker åt mig som jag skulle apportera för att tycka det skulle vara roligare med dessa övningar... ok, jag apporterade endast för att matte sa så åt mig att göra... jag kan ju mitt apportkommando.

Jag längtar till den dagen när jag får springa fritt igen kan jag säga!!!