Den här bloggen kommer handla om mig Alleborgens Wickevire som till vardags kallas för Wicke. Jag föddes en fredag i maj - 21 maj 2010 och har sju syskon. Vad som händer i mitt liv tillsammans med morsan, syrror, husse, matte och lillmattar kommer jag här att berätta om. Det har berättats för mig att jag ska tränas till att bli en stående fågelhund med allround egenskaper, vad det nu betyderoch det kommer nog finnas ett o annat att förtälja om detta kan jag tänka mig.
i mitt hus har det varit och den tiden gillar jag... goda dofter, paket, pyntat och fint. I år var dock både jag och husse extra oroliga om det skulle bli någon jul i vårt hus då matte bara någon vecka innan jul fick för sig att hon skulle göra om i vårt vardagsrum. Tokig är matte och husse håller med... då var det inga goda dofter kan jag säga, bara hemsk färglukt i hela huset men matte blev klar i tid och granen kom in i år igen.
När matte väl kom så långt att granen skulle in så tänkte jag vara extra hjälpsam men det uppskattades inte av matte... förstår inte varför... matte hängde kulor och jag plocka bort... lyckades också trassla in mig i glittret och ljusslingan och matte blev bara sur och arg på mig... förstår inte det.
Tillslut hade vi en fin gran och matte börja lägga paket under den och det fanns även paket till mig förstod jag då det lukta gott... paketen fick vara ifred då matte sa till mig att jag fick vänta till julafton.
Julafton börja tidigt hos mig med grötfrukost i stallet och många gäster... min syster Rosi var med och det gilla jag då vi kunde busa. En långpromenad i skogen blev det sedan med matte, morsan och syrran... fyra stora älgar mötte vi på vår promenad och de var verkligen STORA kan jag säga.
Mat med goda dofter blev det sedan i mattes kök och jag låg på golvet och kollade på allt matte gjorde. Båda mina lillmattar samt storasyrran Vanni och gammeldamen Pepsi kom sedan in till oss på mat och julklappsutdelning. ÄNTLIGEN fick jag öppna mitt paket och det var ett mumsigt ben i det... bästa paketet... sämsta var att matte köpt schampoo till mig och man kan ju undra om det var nödvändigt.
Använd denna URL för att länka direkt till detta inlägg: http://www.snabber.se/web/alleborgens/wicke.asp?permLnk=123038
söndag 18 december
Magneten...
har matte döpt om mig till fast jag gillade bättre "prinsen". Mitt nya namn... ja det kommer sig av att morsan min löper och jag går som en magnet efter... men jag kan tala om att nära får jag inte komma... morsan blir surare än surast om jag luktar för mycket på henne. Fattar inte varför hon ska vara sur på mig då jag precis börjat förstå det där med blommor och bin men morsan är helt på det klara med att mig är hon inte intresserad av... just nu är hon nog klokare än mig men jag tror egentligen att jag innerst inne fattar varför trots att hon doftar så gott.
Använd denna URL för att länka direkt till detta inlägg: http://www.snabber.se/web/alleborgens/wicke.asp?permLnk=121877
söndag 4 december
Äntligen...
får jag vara med igen... har varit lite orolig och undrat om matte glömt mig eller gett mig semester på livstid då hela hösten passerat och jag inte fått berätta något om vad som hänt. Massor har jag gjort och haft en väldigt rolig höst med jakt, prov och mina kompisar.
Denna helgen är dock urtråkig måste jag säga... matte bara målar och målar då hon fått för sig att göra om lite i vårt hus innan julen, både jag och husse suckar.
Förra helgen var dock helt OK för då var jag och matte iväg på egen hand både lördagen och söndagen. Vi var på utställningsträning för en man som heter Gerard O'Shea och det bästa med den helgen var alla köttbullarna jag fick i min mun. Matte tyckte dock att jag behövde stå snyggt innan jag fick någon så det var bara att göra som matte ville. Jag var trött efter två dagars träning och många hundar men jag hann med att gå på kalas på lördagkvällen och det var jättekul. Många tvåbenta både stora och små och även en fyrbent kompis men han gilla inte mig utan bara morra åt mig så fort jag visade mig. Jag valde istället att lägga mig hos matte i stora rummet, snarka och sov gjorde jag men fick en och annan härlig klapp emellanåt av alla gästerna som var på kalaset, ibland är livet bra härligt.
Långväga besök fick jag i början av november ifrån min polare Hatjo som bor i Stockholm. Han hade med sig sin kompis Abbe, matte Ellen och husse Jonas... och alla gick vi ut i min skog bort till vårt tjärn för att träna vattenapportering och spår. Hatjo var jätteduktig på spåret... jag hann nästan inte fundera på vart han tog vägen förrän han var tillbaka med apporten. På vattnet fick dock min morsa hjälpa till då varken han eller jag simma ut till apporten men när matte dirigera ut morsan min så fick hon dock sällskap av Hatjo som också ville vara med när morsan simma. Morsan min var dock snabbare och hitta fågeln först och var jättestolt när hon lämna den till matte min. Jag har dock bestämt mig för att till nästa år ska jag bli lika bra på att ta mattes alla dirigeringar och hitta fågel lika bra som morsan min.
På fjälljakten hitta morsan min fågel hela tiden och jag vet inte riktigt hur hon bar sig åt men matte var jättenöjd och jag var sur. Jag ville ju också vara först på fågeln men alltid var det morsan min som hann före. Likadant var det när vi var på Gotland... en dag hitta morsan min 25 fasaner... hela tiden dofta det tydligen gott i näsan på henne för hon bara stod, reste och sökte på nytt för att snart stå igen... jag vill också vara som morsan min men jag behöver nog mer träning.
På tal om träning så kan jag berätta om en rolig händelse i höstas när jag och polaren Vinna hade "race" på fältet efter rapphönsen... gissa om våra mattar inte var glada. Både jag och Vinna sökte fågel och Vinna hitta först och det blev stöt... gissa vad vi gjorde då... sprang efter... gissa vilka som sprang efter oss... rätt, våra mattar.
Trots vårat bus på fältet så har både jag och min bästa polare Vinna blivit jaktmeriterade i höst... Vinna har varit jätteduktig med ett första pris i UKL med fältbetyg 8... jag har fått två andra pris och jag tror inte matte är riktigt nöjd med mig. Matte är sur för att jag inte har hittat farten... ibland springer jag med full fart och ibland blir det kissetur och då blir min matte inte glad ska jag berätta. Matte tycker att jag ska ha fart hela tiden men det tycker inte jag är nödvändigt. Mitt första fältprov var på Gotland i höstas och där blev jag även bästa fälthund då jag var den enda unghunden till att gå till pris på det hela provet. Jag skötte min fågel men hade lite bestyr att göra innan... jag var nödig... satt och tryckte i gräset... något doftade väldigt gott, bättre än det jag lämna efter mig... så när jag var klar med toabestyren så blev det bara några steg och där stod jag och inväntade matte som aldrig kom... tillslut kom hon dock för jag misstänker att hon tyckte jag tog för lång tid på mig med mina toabestyr... gissa om min matte blev förvånad då hon hitta mig för fågel.. ja det var en situation att minnas tyckte matte och domaren.
Oj, nu blev det mycket skrivet men det var ju som sagt ett tag sen sist... men nu ska jag vila mig efter allt berättandet.